“När högern sopat framför egen dörr kan vi kämpa samfällt för god lokalvård i välfärden”

Det har knappast passerat någon obemärkt att det vi kallar välfärden; skola, vård och omsorg, sedan lång tid är underfinansierat av staten. Denna utveckling tog sin början med 90-talets krispolitik men radikaliserades på allvar under Alliansregeringen. Detta drabbar alla välfärdsverksamheter, även lokalvården och omsorgen om välfärdens lokaler. När högern sopat framför egen dörr kan vi kämpa samfällt för god lokalvård i välfärden.

Det skriver Christina Bernhardsson (S), ordförande för tekniska nämnden vid Umeå kommun, i en debattartikel som ursprungligen publicerats i Västerbottens-Kuriren. Du kan läsa den via denna länk (öppnas i ny flik) eller nedan.

Den senaste tiden har det förekommit yrvaken kritik från borgerligheten mot bland annat kommunens lokalvård, vilken tekniska nämnden ansvarar för. Det har kommit till uttryck på debattsidor och i interpellationer i fullmäktige. Jag välkomnar engagemanget för verksamheterna, men noterar att insikten om vad utmaningarna härrör ur lyser med sin frånvaro. För samtidigt fortsätter borgerligheten att föra en politik som utarmar våra gemensamma nyttigheter och välfärdens verksamheter.

Det har knappast passerat någon obemärkt att det vi kallar välfärden; skola, vård och omsorg, sedan lång tid är underfinansierat av staten. Denna utveckling tog sin början med 90-talets krispolitik men radikaliserades på allvar under Alliansregeringen.

Totalt har högerpartierna ansvarat för ett dränage av välfärden på 170 miljarder genom skattesänkningar, mest för de rikaste, sedan 2006. Det motsvarar den nuvarande totala kostnaden för hela Sveriges försvar och rättsväsende.

Under de mandatperioder som föregått denna skedde ett trendbrott med en ökad finansiering av välfärden. Men det har saknats stöd i riksdagen för de genomgripande reformer som skulle kunna täppa igen de hål i välfärdens finansiering som uppkom under högerstyret. Nu ser vi dessutom återigen en politik som mitt i en kris prioriterar 13 miljarder i sänkt skatt för höginkomsttagare, mer än dubbelt så mycket än vad som tillförs i extra anslag till kommuner och regioner i hela landet.

Samtidigt har Umeå-liberalen Anders Norqvist (L) i debattartiklar och interpellationer gett uttryck för total oförståelse för varför kommunens städservice inte kan bedriva lokalvård i fullständig överensstämmelse med Folkhälsomyndighetens riktlinjer.

Såväl frågan om servicenivåer i kommunens lokalvård som andra frågor om servicenivåer, är några av tusentals exempel på symtomen av en välfärd satt på bantning.

Det tvingar kommunerna att ständigt ompröva kostnader för att värdera den maximala nyttan av varje spenderad skattekrona. Då vägs exempelvis servicenivåer för städ mot andra angelägna kostnader, såsom personal i skolan. Kommunen är en helhet.

Därmed inte sagt att det vore acceptabelt att exempelvis skolmiljöer riskerar att bli ohälsosamma på grund av bristande lokalvård. Lagens krav ska givetvis följas.

När presidierna i tekniska nämnden, för- och grundskolenämnden i samråd med presidiet i miljö- och hälsoskyddsnämnden under 2018/19 gick igenom rutiner för städning av förskola och skola, enades förvaltning och förtroendevalda om nivåer som säkerställer att lokalerna är tillräckligt rena och förenliga med lagens krav, även om det inte städas enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Skulle rekommendationerna följas till punkt och pricka rör det sig om merkostnader för förskolans nuvarande avdelningar motsvarande 55 årsarbetare och sedan tillkommer 69 andra skolbyggnader där vi ännu inte har räknat på. I ett hårt ansträngt läge för hela kommun-Sverige, Umeå inräknat, måste nyttan av detta vägas mot nyttan av att lägga dessa pengar på exempelvis personal och skolverksamhet. Det är ingen lätt ekvation, varken för politiker eller förvaltning.

Får Anders Norqvist (L) som han ville i en motion från 2021 skulle dessutom Umeå kommuns städservice säljas ut på den privata marknaden, helt eller delvis. Från tiden när delar av städservice sköttes genom upphandling vet vi att det blev dyrare, lägre kvalitet samt ledde till sämre villkor för personalen och därmed kompetenstapp.

Lokalvårdaryrket kräver en stor yrkesskicklighet, det är ett tungt yrke, med sämre villkor förloras kompetenta medarbetare och förutsättningarna att göra ett bra jobb undermineras. Då hamnar vi ännu längre bort från möjligheten att någon gång höja ambitionerna för städets servicenivåer.

Som socialdemokrat är jag stolt över att vi genom att skydda viktiga kommunala verksamheter från vårdslösa skattesänkningar och dogmatisk privatiseringspolitik har kunnat klara att hålla en så hög kvalitet som möjligt på bland annat städet, en verksamhet som annars lätt får stryka på foten när resurserna tryter.

Vi sätter ingen prestige i att vara ensamma med att ta ansvar för att viktiga verksamheter som lokalvården fungerar så bra som möjligt. Det ansvaret kan och bör vi bära tillsammans som politiker. Men då måste man också mena allvar med att vilja förbättra verksamheten. Inte kritisera i ena andetaget för att i det andra föreslå ytterligare nedskärningar i välfärdens finansiering – där omsorgen om välfärdens lokaler ju faktiskt ingår.

Christina Bernhardsson (S)

tekniska nämndens ordförande vid Umeå kommun

facebook Twitter Email