“Tidöavtalet är illiberalt och auktoritärt”
Debattartikeln publicerades ursprungligen i Folkbladet och går att läsa där via denna länk.
Det är slående just hur många liberaler det är som hörs i debatten om Tidöavtalets försvarande, så även i fallet med Hanna Lundin Jernbergs debattartikel 28/10.
Denna iver att framhålla liberala förslag och värderingar i det mastodontprogram som arbetats fram är självklart ett svar på den enorma kritik som kommit för att man i regeringsförhandlingarna övergett dessa värderingar; makten och ministerposter har fått företräde framför en tydlig linje mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde.
Lundin Jernberg skriver att Tidöavtalet är en överenskommelse mellan trepartiregeringen och beskriver Liberalerna som ett mittenankare i detta. Det saknas här en del – att överenskommelsen är mellan trepartiregeringen och Sverigedemokraterna, där Jimmie Åkesson satt tonen för politiken, en politik vars sammantagna effekter förflyttar Sverige i en mindre liberal riktning.
Kritiken har kommitfrån civilsamhället och barnrättsorganisationer om att detta är stora riskområden som man ser i det avtal som arbetats fram.
Något Åkesson heller inte hymlar med; i Agenda säger han rakt ut att Tidöavtalet i princip harmonierar med SD:s politik. Restriktivare migrationspolitik, möjlighet till fler tvångsmedel mot barn, skrotad straffreduktion och möjligt med sänkt straffålder.
Då kan man tala om förebyggande insatser, som väger lätt i förhållande till fler och mer repressiva åtgärder och straff för unga.
Kritiken har kommit från civilsamhället och barnrättsorganisationer om att detta är stora riskområden som man ser i det avtal som arbetats fram. De fyra partierna vill även se över att kvalificering till välfärdsförmåner ska ske på grundval av medborgarskap i stället för bosättning, bland annat sådant som föräldrapenning, barnbidrag och bostadsbidrag. Vem slår det mot? Det ska också försvaras om Tidöavtalet försvaras.
Nyligen publicerades även en artikel på SvD där representanter från samtliga lärosäten i Sverige som har en socionomutbildning, kritiserar förslagen och den politiska detaljstyrningen av socionomprogrammet som Tidöavtalet stakar ut. Min egen sammantagna bild med de förslag som förs fram är ett samhälle där det finns större risk för utslagning och utsatthet och som kommer göra det svårare för socionomer att hjälpa och stötta människor i kris.
Det är detta som minst sagt skaver, för oss s.k. “negativt inställda” debattörer. När Tidöavtalet presenterades så var det återkommande argumentet från liberalt håll i de vinster man fått igenom i avtalet att man säkrade public service och aborträtten.
Detta är ju en extremt tveksam vinst när de enda hoten mot detta finns i det egna regeringsunderlaget.
Liberalerna hade kunnat välja en annan väg, då hade inte de konservativa krafter man så stolt försöker ge sken av att man hållit stången haft någonting att säga till om i regeringens politik.
Men man valde att surra fast sig med SD, M och KD.
Det man fick betala för det var tydligen ett rimligt pris, bestämdes det. Och nu försvarar ni Liberaler i Umeå att det var faktiskt väldigt rimligt, det finns faktiskt mängder med liberal politik och kostnaden för den; alla andra skrivningar i Tidöavtalet, är helt okej.
Jag och flera med mig har läst avtalet. Och oavsett hur många gånger det görs är det svårt att karaktärisera Tidöavtalet som något annat än illiberalt, ja snarast auktoritärt. Om det är den nya regeringens svar på de utmaningar som Sverige står inför så är det fyra svåra år framöver. Kriserna och problemen är på allvar och ingen har sagt något annat. Vi har bara en annan plan och vilja för hur de ska hanteras.
Helena Smith (S), kulturnämndens ordförande och utbildad socionom
Senast uppdaterad: fredag 11 november 2022
