“Vi backar inte för SD:s förakt för kulturen och jämställdheten!”

Att SD inte uppskattar att skattepengar går till konst och kultur är knappast en nyhet, men att de väljer att singla ut just Listen! och kvinnohistoriska museet som sina rivningsobjekt är anmärkningsvärt av flera skäl. Det skriver Helena Smith (S), ordförande kulturnämnden Umeå.

Jag läser utan större förvåning intervjun med SD:s gruppledare Lars Forsgren, men med den anmärkningsvärda ambitionen att ta ner konstverket Listen på Rådhustorget. Jag hade kunnat bemöta detta genom att peka på att kommunen endast bekostade en liten del av konstverket, prata om demokratiska processer och hur det går till när ett konstverk beställs av kommunen.

Men allt detta är aspekter som Sverigedemokraterna som parti i kommunfullmäktige borde veta, eller snabbt skulle kunna ta reda på om de ville. Så jag tänkte ha en annan ingång.

Att SD inte uppskattar att skattepengar går till konst och kultur är knappast en nyhet, men att de väljer att singla ut just Listen! och kvinnohistoriska museet som sina rivningsobjekt är anmärkningsvärt av flera skäl, vilket även de som i delar tycker som Lars Forsgren borde oroa sig över.

SD kallar det för slöseri med skattemedel. Med en tidsmaskin hade det såklart kunnat ändras. I brist på en sådan: är det inte ett fruktansvärt slöseri att förstöra ett konstverk och alla de pengar som lagt på det på grund av politiskt tyckande? Kanske finns det bättre saker som politiker kan ägna sig åt.

Lars Forsgren och hans gäng ogillar uppenbarligen metoo-rörelsen. Den beskrivs som rättsosäker och som att de frågor som lyfts i rörelsen inte är sådant som ska diskuteras på sociala medier. Och då undrar jag stillsamt om de missat att inte allt förtryck och alla övergrepp går att anmäla till polisen?

Snedvridna maktförhållanden, mansklubbar och sexualisering sker överallt, hela tiden. Det visade metoo med stor tydlighet. Det gick över partigränser, över branscher och åldrar. Miljoner kvinnor världen över delade berättelser av hur de blev tystade när de försökte prata om det och i den absoluta majoriteten av fallen handlade det inte om att peka ut enskilda för brott.

Så om vi struntar i begreppet och ser en symbol mitt i det offentliga Umeå som visar att du ska göra din röst hörd mot orättvisor – är inte det något vi alla kan stå upp för? Sorgligt nog verkar svaret vara nej. Det tål att tänkas på.

Slutligen: Lars Forsgren och Sverigedemokraterna vill uppenbarligen få till en konflikt mellan kultur och det man kallar kärnverksamhet. Gärna det. Anledningen till att man från SD måste försöka så hårt är att det inte finns en konflikt däremellan.

Människor behöver mer än jobb och utbildning helt enkelt. Man behöver kultur, föreningsliv, att det är fint och trevligt runt där man bor, att det finns en närhet till biblioteken och deras verksamhet, sagostunder och studiecirklar. Och vi behöver också, som i Lars Forsgrens fall, emellanåt bli provocerade. Man behöver män som står och blickar ut mot okänd mark och kattdjur som vrålar ut i skyn.

Alla kommer inte gilla hur det ser ut – ingen kommer gå på alla arrangemang. Men vad tråkigt om vi alla gillade samma, eller hur?

Helena Smith (S), ordförande för kulturnämnden vid Umeå kommun

facebook Twitter Email