Debatt: ”Därför vill vi sätta upp kameror på Dragonskolan”

De socialdemokratiska ledamöterna i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden och nämndens ordförande Peter Vigren (S) skriver ett svar på Moderaternas och Vänsterpartiets debattinlägg i fråga om kameror på Dragonskolan i Umeå.

I dagarna har såväl Vänsterpartiet som Moderaterna författat inlägg i frågan om kameraövervakning på Dragonskolan. Som brukligt i valrörelser har båda dessa partier gjort det för lätt för sig, för i praktiken förhåller sig båda partierna inte till verkligheten. Särskilt inte i den här frågan. Det skriver Peter Vigren (S), gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens ordförande och S-gruppen i nämnden i denna artikel som ursprungligen publicerats i Folkbladet.

Vi kan börja med att klargöra vad det här beslutet om kameror egentligen handlar om.

Sedan de oroligheter som drabbade Dragonskolan i höstas har många åtgärder gjorts.

De elever som var involverade har stängts av, skolan har låsts för utomstående, och i perioder har vi utökat vuxennärvaron på skolan, ibland med väktare.

Våra åtgärder har gett resultat, och i dag förekommer inte den sortens orosmoln.

Dock kan det naturligtvis hända i framtiden – skolan är en viktig knutpunkt för många ungdomar. Därför bad skolledningen oss att ansöka om tillstånd för att kameraövervaka ytterdörrarna på skolan, för att veta om elever släpper in obehöriga.

Dessa kameror kommer alltså att filma endast dörrarna (under förutsättning att vi får tillstånd för det).

Moderaterna säger att de är för kameror för att ”återställa tryggheten på Dragonskolan”.

Vi kan lugna Moderaterna med att skolan tillhör de tryggaste i landet.

Detta vet naturligtvis Moderaterna i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden då vi regelbundet får återrapporterat en elevenkät som undersöker bland annat detta – så sent som förra nämnden faktiskt.

Och detta har uppnåtts utan att en enda kamera har satts upp.

Vi står däremot kvar, lyssnar på vad personal och elever säger, och försöker göra tillvaron så bra och trygg som möjligt för dem. I det här fallet innebar det att söka tillstånd för att kameraövervaka fyra dörrar. En annan gång kan det innebära att plocka bort kameror. Vi litar på personalens bedömningar. Varför skulle vi inte göra det?

Vänsterpartiet å sin sida vill markera att de minsann inte gillar kameror av princip. De är per definition integritetskränkande och skall därför aldrig användas under några omständigheter – även om det handlar om att filmas när man öppnar dörren till skolan.

Det är klart att det är en uppfattning man kan ha; Oavsett hur mycket tryggare elever och personal blir av att veta att obehöriga inte uppehåller sig i skolan så utgör alltid en kamera en så oerhört omfattande integritetskränkning att det aldrig någonsin kan vara värt det – även om den blott filmar en kvadratmeter runt ingången.

Även om, som i det här fallet, initiativet kommer från skolan själv och vare sig elever eller fack har haft något att erinra.

Skälet att vi reagerade var dock inte den måhända dogmatiska inställningen från Vänsterpartiet gentemot kameror – skälet var att de i debattartikeln menade att de på nämnden röstade nej.

Detta gjorde de inte. De ville återremittera ärendet och sedan yrkade de inte på avslag när återremissen föll.

Och visst kan man byta uppfattning när man lämnat mötesrummet, men i så fall tycker vi att det hade varit hedersamt om de hade varit ärliga med det.

I vilket fall som helst: Det som förenar Moderaterna och Vänsterpartiet i den här frågan är att de var för sig följer en karta som inte överensstämmer med verkligheten.

Moderaterna lever i villfarelsen att samhället rasar sönder bit för bit och kameror är motgiftet – ju mer övervakade vi är desto tryggare blir samhället. Vänsterpartiet å sin sida klarar inte av att se bortom sina egna övertygelser om att kameror är definitionsmässigt dåligt oavsett omständigheter. Dessa två partier är på var sin ensamseglats mot trygghet – men båda två bortser ifrån att se sig omkring under tiden.

Vi står däremot kvar, lyssnar på vad personal och elever säger, och försöker göra tillvaron så bra och trygg som möjligt för dem. I det här fallet innebar det att söka tillstånd för att kameraövervaka fyra dörrar. En annan gång kan det innebära att plocka bort kameror. Vi litar på personalens bedömningar. Varför skulle vi inte göra det?

facebook Twitter Email